Gravid

God morgon… och välkommen v 26. Nu känns det verkligen som (ja, jag har säkert nämnt det förr…) att veckorna springer iväg. Vilket mestadels är en skön känsla, i alla fall i jämförelse med hur de första veckorna kändes. Magen den… ja den är där den är helt enkelt och den är som synes på dessa tidigt tagna morgonbilder ganska så väl tilltagen . Det blir ju en hel del kommentarer om ens mage så fort en bebis flyttar in där (eller ibland bara av att människor tror att det är en bebis på gång).

Och rent fysiskt så förutom en halsbränna som plågas lite då och då så mår jag toppen. Det jag njuter av allra mest är alla tydliga rörelser i magen, nu kan jag verkligen känna otroligt tydliga sparkar och ”svepningar” där inne. Så tacksam jag är för det då jag höll på att bli tokig, av oro, av att känna denna bebisen mycket senare än förra gången. Det förklarade sig vara helt naturligt på RUL då vi fick höra att moderkakan låg i framvägg denna gången.

Nu ska jag hälla upp en kopp kaffe och starta igång den här dagen…

Ja ni, graviditetsvecka 24 är här… De första, kanske 11 veckorna i alla fall, tyckte jag gick något så vansinnigt långsamt. Men nu rör det ju på sig ordentligt.

Jag mår bra och när jag kommer ihåg att ta mina järntabletter så är jag nästan inte ens trött. Jag njuter av att känna bebisens sparkar och tack vare dessa har jag sakta men säkert börjat inse något som har varit ganska så svårt att inse – att det faktiskt växer en bebis i min mage. Att vi får lov att vara med om allt det här en gång till.

Förutom en släng av kvällströtthet (låter kanske som normalläge, men inte för en nattuggla som jag) så är väl hungern det största symtomet. Jag var nästan på väg att skämmas när jag tog mat för tredje gången hemma hos mor min idag, men bara nästan.

Och precis när jag sitter här och skriver på kvällskvisten så fick jag pausa för att spana in presskonferensen på Karolinska där prins Daniel, stolt som en tupp, meddelade att han blivit tvåbarnsfar. En liten son minsann den här gången.