…var att jag satt på ett tåg och skrev. Jag var, hemligt, påväg till Västerås och The Steam Hotel där vi skulle samlas ett gäng tjejer och ha möhippa för Anna.
Anna är en av mina nära ”Uppsala-kompisar” som jag lärde känna när vi hamnade i samma klass första terminen på universitetet. Som nu är 15 år(!) sedan.
Vi klickade när hon stegade fram och drog en rolig historia som jag, och hon, fullständigt bröt samman av skratt över – medan inte en enda annan skrattade.
Sedan följde fem år av pluggande, utekvällar, livet och sista året där vi delade studentlägenhet.

Jag fick äran att dela rum med Anna och här sov vi gott inatt efter en något sen kväll som slutade med några varv rundpingis i hotellet lobby.
(De hade alltså pingisbord där, så det var således meningen, inte så att vi spårade ur och spontanade ihop pingismöjligheter…)

Ett stycke fint badrum. Kanske mer exakt duschrum, men jag säger alltid badrum av någon anledning…
Anna hade fått göra lite uppdrag under dagen och till sist rövades hon bort från Stockholm med destination Västerås. Där väntade vi, Anna fick ansiktsbehandling på spa:t och sedan möttes vi alla upp för middag på The Chamberlin.

Förrätt med mozzarella, broccoli, gröna tomater, någon örtolja och hackade jordnötter.

Varmrätt med vit OCH grön sparris (perfekt kokta!) och en risottto gjord på… kan det vara svarta bönor och några linser? Glömde fråga och trodde att jag skulle kunna hitta den på menyn nu i efterhand, men tyvärr inte. SÅ gott var det i alla fall och jag vill hemskt gärna försöka mig på en kopia i hemmaköket.

När maten landat i magen och Anna fått öppna presenter från oss alla och gissa vem som gett vad så åkte middagskläderna av och baddräkt och morgonrock på.
Hur mysigt är det inte att strosa runt i de där spa-hotellens morgonrockar och tofflor?
Vi åkte upp till sjunde våningen och återvände till spa:t för ett dopp i poolen. Ingen jobbig utsikt alls.
Efter pooldoppandet kom en barrunda och sedan rundpingiset innan det var dags att säga godnatt runt 02-snåret (gah!).

Jag vaknade redan klockan 06 eftersom den enda gången jag är morgonpigg är när jag ska resa någonstans – p g a är nervös att jag ska försova mig och missa tåg.
Jag lyckades i vart fall somna om en liten stund och sedan blev det hotellfrukost. Lovade mig själv att äta en sådan här frukost varje semestermorgon – fröknäcke med färskost, en liten bit lax och citron, machesallad, groddar och tomat + en bit brie och sedan havregurt med fruktbitar, solrosfrön, pumpakärnor, kokosflakes och hallonsylt. Hej och hå så gott!
Och – havremjölken till kaffet är inte dålig, även om kaffet ser lite delat ut, jag var så hungrig bara så jag fotade exakt en sekund efter att jag hällt i mjölken.
Denna frukost hade man väl kunnat stå ut med varje sommarmorgon?
Nu har jag ”bara” en timmes tågresa och sedan är jag hemma igen. Det är helt vansinnigt hur hemmakär jag blivit på sistone. Jag lämnar ogärna familjen och efter att ha varit borta ett dygn så känns det som att hjärtat fullkomligt skriker efter dem.