Hemma

Det var ett nervöst gäng som klev upp ur sängen under morgonen igår. I arla morgonstund skulle kommunen och vår kontrollansvarige komma för slutbesiktning, slutsamråd, eller hur det nu var det hette.

Jag vet egentligen inte varför vi  var så nervösa. Eller jo… Man får nämligen inte ta byggnationen i bruk förrän kommunen godkänt det på slutsamrådet. Detta kanske inte hade varit tipp topp för oss då mannen från kommunen skulle gå på fyra veckors semester precis nu.

Men vi klarade det! Och vilken känsla!

Tänk…

Redan förra sommaren så beslutade vi oss för att vi skulle göra detta ”lilla” projekt och att vi skulle se det som vårt semesterprojekt för nästa sommarsemester (i skrivande stund denna sommaren). När vi sedan stod där mitt i hösten med det vackraste blåa plusset på en sticka så fick vi ha ett viktigt familjeråd. Ett familjeråd som handlade om att antingen göra det omöjliga –> bygga allt på några få månader eller det lite smartare men tråkigare –> skjuta upp projektet ett par år.

Vi valde, som bekant, det förstnämnda. Så fort marken tillät, vilket var den 11 mars, så satte vi grävskopan i marken. Och igår stod vi som sagt inflyttningsklara i allt det nya. Helt otroligt.

Och det har sannerligen inte varit lätt. Att varva heltidsarbete, barn, barn på väg och detta bygget (100 kvm som består av ny vardagsrumsdel, ny hall, två nya vardagsrum, en nu inredd vind, nytt förråd plus en carport) har gett mig och maken ungefär noll tid för varandra. Vilket i sin tur kanske inte alltid gjort oss till världens piggaste mot varandra heller. Ofta har det känts som om vi ”bytt av” varandra i olika sysslor.

Men nu, och de senaste veckorna också, har vi high fiveat varandra för prestationen och igår kunde vi njuta på riktigt. Vi är också så väldigt väldigt tacksamma för alla som hjälpt oss i allt slit. Utan er hade vi både varit mycket mer ensamma men också så väldigt mycket tröttare och antagligen inte alls klara vid detta laget.

Min målbild har varit att jag och maken skulle stå och skåla i skumpa, med bebis fortfarande i magen, i vårt nya stora glasparti – denna målbild blev verklighet igår.

Nu är vi så redo för lite semesterdagar men allra mest förhoppningsvis alldeles alldeles snart en bebis som är så ytterst efterlängtad.