Johanna Kajsons julkalender

Verkligheten bakom den perfekta bilden

Verkligheten bakom den perfekta bilden

I lucka nummer 12 i Johanna Kajsons bloggjulkalender fanns ”verkligheten bakom den perfekta bilden” och ja… vad är verkligheten?

Är det egentligen kaos, stök, bråk och så klistrar vi på ett leende när bilden ska tas?

Nej egentligen inte alls. Jag har funnit ett stort intresse, som bara växer för varje dag som går, för att fånga fina ögonblick med kameran och skapa fina bilder.

Sedan är det klar att få att skapa de där bilderna så behöver förutsättningarna ibland också skapas.

Gällande familjebilder så är det så att det går inte att pressa fram något. Är barnen inte glada eller inte vill vara med på bild så vill de inte det. Och då blir det inga bilder. Det går inte att forsera fram dessa bilder utan det gäller bara att hänga med när tillfället ges.

Bilden från min födelsedag är en av mina favoriter från året och den kom till genom att vi var fina inför födelsedagsfirandet och sedan satte vi på musik och hade hemmadisco. Heliumballonger är ju lite av vår grej precis som vi firade Juni med varje månadsdag tills hon blev ett år.

Och det är klart att när vi knäppte en bild varje månadsdag på Juni tillsammans med lika många ballonger som hon var i antal månader så är det planerat.

När det gäller inredningsbilder, där det handlar om fasta saker som står still och jag inte är beroende av deras dagsform så är saken en lite annan.

Ja, jag plockar undan och jag tar bilder framför allt när det är städat och fixat. Denna bilden är ifrån Altheas första förskoledag denna terminen och visst så här ser det inte alltid ut i hallen och jag arrangerar inte alltid hennes skolväska i mitten av hallen.

Jag plockar oftast undan leksaker i skrikiga färger och passar som sagt på när det ser ut ungefär så här. Och väldigt mycket i bilderna handlar också om att passa på när det är ett bra ljus (hemsk årstid just nu för det där…) som till exempel här på kvällen före midsommarafton när vi skulle binda midsommarkransar.

Så annorlunda det såg ut i vardagsrummet förresten!

Samma kväll råkade den här bilden bara bli till genom att Althea plockade upp en blomma och skulle känna doften.

En annan favoritbild från året var när jag fångade ett ögonblick när min vän Kristin hissade upp gardinen i deras sovrum. Lilla Esther ligger i sängen och kikar på sin mamma. Och igen – ljuset!

När det gäller matbilder så puttas det absolut runt på saker för att det ska se fint ut och ibland har jag en make som står och stampar otåligt i bakgrunden och säger ”kan vi äta nu?!”.

Denna bilden är också en av mina absoluta favoriter från året och där är också den där mixen av planering och ändå mitt i stunden. Miljön runt omkring med ballonger, korgen och så vidare är så klart planerad men att fånga det där ögonblicket med henne i glädjerus mitt i konfettin var magisk. Och när vi tog dessa bilder så var det nästan som den allra roligaste delen av födelsedagsfirandena. Vi hade ballonger, konfetti, musik och skrattade tills vi hade ont i magen.

Nu när jag (snart) är klar med det här inlägget så får jag en känsla av att det ligger en förväntan bakom en sådan här fråga att jag ska säga det där om att det är kaos egentligen.

Och det blir väl lite som att återkomma till första luckan och jag tänker att jag tror att de bilder jag visar här, och kanske än mer på Instagram, absolut väljs ut med omsorg. Hade jag exempelvis tagit en bild rakt upp och ner på mig själv idag så hade ni fått se ett mycket ofräscht hår efter en lusbehandlingskur igår, inga löss i sikte men det går på dagis så vi passade på att behandla alla familjemedlemmar ändå, och trots att jag tvättat håret fyra(!) gånger så ser håret ut som om jag hällt olja i det.  Men därmed sagt så tror jag sedan att det i mina texter blandas mer högt och lågt.

Gah så svårt att sätta fingret på det här!

Nu ska vi i alla fall sätta oss till bords och äta middag!

Inga Kommentarer
”Här står vi och firar vår mens!”

”Här står vi och firar vår mens!”

Lucka nummer 10 i Johanna Kajsons bloggjulkalender hade temat ”när jag tappade det senast” (heja heja förresten att jag snart är ikapp med luckorna!) och mina tankar gick först till mycket mer allvarsamma saker men eftersom vi redan pratat om det en del så spann mina tankar vidare till något heeeeelt annat.

Denna bilden är ifrån när vi var på Ystad Saltsjöbaden HÄR tillsammans med Andreas jobb och en stund under middagssittningen tappade jag det fullständigt, av skratt, då jag råkade göra bort mig ”lite”.

Efter att vi hade suttit vid middagen en stund, tror att det var strax innan desserten, så kände jag för att upp och röra på mig en sväng. Är en anings rastlös av mig och tog därför en nypa frisk luft tillsammans med några av tjejerna.

När vi stod fyra tjejer utomhus och snickesnackade så smög det förbi två killar från ett annat sällskap på hotellet, varav den ena stannade till och inledde ett samtal med ett ”Tjena tjejer!”.

Även om jag brukar vara totalt blind för om någon försöker limma på en så anade till och med jag att det kanske kunde vara tanken.

En snabb nästa fråga kom i form av ”Har ni firmafest eller..?

Varpå jag svarar ”nej men vi firar våra mäns” vilket i tal låter precis likadant som ”nej men vi firar våra mens”.

Och jag hade tänkt följa upp med /firmafest/, det var ju trots allt via vår män som vi var på YSB, men killen försvann fortare än en man någonsin försvunnit ur mitt liv med ett snabbt ”oj oj nu måste jag kila vidare till min kollega där borta”.

Antar att fyra tjejer som står och dricker skumpa för att fira sin mens inte riktigt var vad han hade tänkt sig.

Tänk så det kan gå… 

Sedan knep jag ihop mina ögon en extra lång sekund och hoppades innerligt att ingen av tjejerna hade snappat upp på vad som precis hade hänt.

Om jag kom så lindrigt undan?

Nope.

De skrattade så att de knappt fick luft och jag kunde inte göra annat än att hänga med på den.

 

Detta är en del av Johanna Kajsons bloggjulkalender, vill du också vara med så läs mer HÄR

Inga Kommentarer
En bild som symboliserar hälsa för mig

En bild som symboliserar hälsa för mig

Alltså draaaaaaa mig baklänges som jag fick rassla i bildarkivet för att hitta någon bild som innehöll träning. Tränar jag så sällan….?

Nja visserligen är det inte det som jag gör allra mest i veckorna men det handlar nog snarare om att jag aldrig knäpper ett kort när jag gör så.

Hälsa för mig är dock inte bara träning. Utan allt omkring också. Att ha någon form av balans, att njuta av mat (både bra sådan och mindre bra sådan) och att ut och andas luft och göra ingenting lite då och då.

Men fysiskt så har jag nog aldrig känt mig så stark som jag gjorde efter att ha tränat upp mig efter graviditeten med stora loppan (där jag hade foglossning i 32 av 42 veckor). På bilderna hade jag för första gången någonsin lyckats springa strax över 8 km och det var sensommar 2014.

Då och fram tills vecka 16, ungefär, i graviditeten med lilla loppan så kändes det som om jag kunde göra, och klara av, lite vad som gällande träning.

Den känslan kan jag sakna.

Någon som hörde ett litet nytt mål kanske…?

 

Detta är en del av Johanna Kajsons bloggjulkalender och vill ni vara med så kika in HÄR

Inga Kommentarer