Mat och sånt

Först och främst – glad nationaldag! Eller vad säger man…. grattis..? Vi är inte i närheten av vårt grannland Norges firande av sin nationaldag men vi har i vart fall den som helgdag numera ~ alltid något visst?

Så här såg vårt kök ut på kvällskvisten igår efter att jag skulle ”köra inom” affären efter långdag på jobbet. Så kan det gå när en handlar hungrig.

Dock (faktiskt) mestadels nyttigheter, det märks att ”någon” läst Foodpharmacy och därför tryckt i massor av grönt, så låt se vad vi ska käka kommande dagar:

Tortilla med tofu ✔️

Räksallad med riven ingefära och chili ✔️

Valnöts- och champinjonbollar med potatis ✔️

Gravad lax ✔️

Grönkålssoppa med edamebönor ✔️

Linsgryta ✔️

Bönburgare ✔️

Och så bevisligen broccoli till något, men det kan jag inte minnas till vad, och så annat allmänt —> frukt, grönt, keso och kvarg.

Undrar också vad jag ska ha fyra citroner till…

Till saken hör att jag (typ) avskyr att handla. Jag blir så rastlös och stressad i någon konstig kombo – för att det tar sådan tiiiiiiiiid.

Nu råkade jag handla på ett nytt ICA Maxi också och då tog det så klart ännu längre tid p g a yrade runt som en förvirrad höna bland alla hyllor.

Och så skulle jag försöka tjäna tid genom att använda sådan där ”blippare”, mer korrekt uttryckt som självscanning, men det slår aldrig fel – vid betalning får jag alltid en röd lampa och texten ”ditt köp måste hanteras av personal” i ansiktet i samma takt som en (vänlig) själ meddelar att det ”blir avstämning idag”.

Då får en ju ÄNDÅ upp med alla saker på bandet.

Plus svettas på överläppen eftersom jag blir nervös av auktoriteten hos den kontrollerande personalen som kanske kan upptäcka att jag missat att scanna något (trots att jag alltid trippelkollar allt eftersom jag alltid hamnar i avstämning).

Alltid undrat vad som händer om det upptäcks att man missat något…?

Och varför jag fortsätter att envisas med att använda självscanning trots min ständig-avstämnings-talang? Ja det kan väl vara höjden av dumdristighet…

Eller så tänker jag att plötsligt händer det!

Så blev det ikväll en spontan middagsdejt p g a det där spontana mormor-barnvakteriet.

För några år sedan hade jag nog inte kallat något jag visste om redan 36 timmar innan för spontant. Men i småbarnsföräldralivet är det tokspontant att hamna på en restaurang på tu man hand utan att planera det si så där ett kvartal innan eller så.

Hur som. Ut kom vi och så hamnade vi på Borgmästargården som alldeles precis släppt ny meny.

Tyckte först att det var folktomt på stället, tänkte att så är det kanske en random tisdag liksom. Tills folk började ramla in strax efter 19 (när vi var klara) och jag insåg att småbarnsföräldrar nog även har en annorlunda syn på när spontana middagar på en tisdag förtärs.

Andreas tog burgare som han vid bildögonblicket muttrade ”om han kunde få börja äta snart”. Och jag tog ’lobster bun’ och risotton.

Risotton är det där till vänster som ser halvaptitligt ut, p g a har färgats lite lila av rödvin, men var magiskt.

Likaså kan jag dock inte säga om hummern. Inte för att den inte var vällagad, för det var den, utan den var bara inte vad jag tänkt mig. Jag hade förväntat mig en varm hummerröra (av någon anledning) och i en ’bun’. Denna kändes mer som en skagen-slider, typ…. Alltså kall hummerröra i litet hamburgerbröd. Nja på den.

Istället stal jag av Andreas parmesan-pommes så fort han tittade bort. Någon gång körde jag till och med ”åh titta där!”, pekade på något åt andra hållet och tog en pommes med andra handen.

Och sedan åkte vi hem, som sagt typ när alla andra anlände till restaurangen för att börja sin middag, och plockade fram lördagsgodisrester och såg de två sista avsnitten av senaste serien.

Minus på skagenröran men plus på allt annat.