Okategoriserade

Ladda batterierna

Ladda batterierna

Våra grannar, och nej inte de byggslovsnekande, utan de som går långa promenader med vår hund när vi är gravida och samtidigt mitt i renoveringskaos, spontanpassar vår stora tjej och bjuder henne på hennes favoritmat, adopterar vår katt som hellre bor hemma hos dem och då och då lägger små presenter i vår brevlåda – såsom små chokladpraliner, de är världens finaste grannar.

De har nog ett litet känselspröt för när vår energi tryter eller när vi behöver hjälp med något. Just när dessa chokladtryfflar hamnade i brevlådan, för ett par veckor sedan ungefär så var det precis så.

Om man skulle jämföra min energinivå med ett iPhone-batteri så hade det varit nere på ett varnande gult ett tag och sedan rött och så en dag så tog batteriet slut.

Vi har väl inte ett överdådigt lager av sömn i vanliga fall heller, Juni hade nog trivts bäst om jag sov tätt intill henne (maten på lagom avstånd) och ett förslag om en stund i spjälsängen är ett av de största hån hon vet, men energiuttaget av fem-sex veckor fyllda av vardagssjukdomar som avlöste varandra, där undertecknad också drog på sig det mesta, där vi satt upp och sov med barn i famnen så att deras små täppta näsor skulle få lite lättnad, baddade små febriga pannor och serverade frukost-, mellis-, lunch-, mellis- och middagsförsök och allmänt bara var hemma mest, gjorde att jag en dag vaknade med magont. Som inte släppte. Komiskt nog när vi var friska.

Det där magontet var ett sådant där magkatarr-magont. Den kvällen somnade jag tillsammans med Juni och gick inte upp ur sängen förrän 12 timmar senare, fortfarande trött. Då vet man att batteriet är slut.

Tur nog är jag ganska så praktisk när det gäller det här och tänkte mest ut hur vi skulle skicka in lite mer energi i familjesystemet.

Helgmorgonpromenader (med bara bebis), träning helt på egen hand, umgås med vänner, familjeråd om hur vi kan hjälpa varandra ännu mer här hemma och turer ut i skogen har varit svaret. I lördags både tränade jag och tog ett bad i en  hel  timme efteråt – den upplevelsen var som att spendera en hel helg på Ystad Saltsjöbad med små älvor som spelar på harpa. Ungefär.

Sakta, men säkert, har energidepåerna tickat uppåt igen. Batteriet är på grönt igen.

Och denna veckan har varit den första vanliga veckan, med alla de där vardagssakerna som förskola, babysim, lekdejter, på väldigt länge. Ljuvligt.

Inga Kommentarer
Och så blev hon åtta månader

Och så blev hon åtta månader

Och så blev hon ju åtta månader igår….

Även om vi inte hade full kalasstämning, av förklarliga skäl, igår så lyckades vi kalasa till det litegrann. Vi gjorde egna mini-donuts som blev bra mycket nyttigare än de traditionsenliga och till och med passande för de minsta av magar.

Annars har vi haft första friska dagen här hemma idag och bara fortsatt kurera oss klart. Lekt med lera, haft disco, jag har lyft upp armen snabbt varje gång det varit dags för lillan att vila och sagt ”jag tar henne i vagnen” och njutit av att lyssna på podcast och gå med ett barn och en hund.

Sedan har vi också fått ordning på huset (och den gigantiska tvätthögen) och planerat upp veckan vad det gäller mat och aktiviteter. Just vad gäller aktiviteter så var det nog mest för min egen skull, vars fantasi börjar tryta lite avseende hemmaaktiviteter, för jag tror faktiskt att vi håller oss hemma denna veckan.

Får lite dåligt samvete då den stora loppan varit ifrån förskolan så mycket redan men jag vill verkligen inte att det ska tas hem något mer därifrån. Plus att vi ändå har ett dygn kvar innan vi nått våra 48 timmar som friska.

På tal om de där 48 timmarna så måste jag också nämna att våra promenader idag togs i skogen, på behörigt avstånd från någon som skulle kunna tänkas bli smittad, så att ingen känner sig orolig över det.

Nu kanske någon stackars gråsparv får flunsan kom jag att tänka på…

Inga Kommentarer
Det kan man kalla entré

Det kan man kalla entré

Min lilla loppa har sagt fler gånger än jag orkat räkna ”vill tillbaka till mitt hotell” och ”kan vi inte åka på semester igen”, mitt lilla hjärta…

Hon är verkligen en fröjd att ha med sig på resor. Att få på sig ytterkläderna en vanlig vardag kan vara som att trampa i kvicksand men att åka tåg/flyg/bil/buss, att klara av check-ins, hjälpas åt med packning, hänga med föräldrar som behöver skynda eller att bara vara i nya hotellmiljöer är lekande lätt.

Här syns Clarion Posts ståtliga lobby. Jag blir lika imponerad av den varje gång och där passade vi på att busa av oss så att två små 3,5-åriga ben kunde sitta still en stund i bilen hem.

Nu ska jag slå mig ner i soffan med en kopp te. En kopp te hör kanske inte till vanligheterna, men det fanns sponsormaterial i helgens goodiebag som var just te från Friggs och det passar väl för jag behöver grubbla klart på en fråga som jag grubblat tokmycket på de senaste dagarna. Det tar upp alldeles för mycket tankeverksamhet så nu behövs det nog bara bestämmas helt enkelt.

Mitt i allt grubblande så kom härligt nog Rebecca och Aaron på besök idag och både hjälpte till med grubblerierna och bubblade loss rent allmänt.

Inga Kommentarer