Underbara dagar

Hemma och packar om väskan

Vi har varit på gående fot sedan någon minut efter 11 idag. Vi bestämde oss för att förmiddagspromenaden skulle bli en riktigt lång variant idag. Över bron till den nya stadsdelen och sedan vidare en bit till ett nytt bostadsområde och hälsade på pappan på hans lunch.

Det är ju magiskt väder ute, så det var minst sagt lätta steg idag. Och energin fylldes på efter en natt utan minsta sömn. Tänder? Ont i magen? Ja, lätt att veta det är det minsann inte…

(Inte mina tänder då eller min mage, utan lillans…)

Nu ska vi egentligen bara landa här hemma och packar om väskan. Sådant här väder får nämligen inte alls slarvas bort utan vi ska bege oss, tillsammans med lillans kusiner, ut i det fina vädret igen och förtära kvällens middag vid en grillplats.

Ska bara dansa klart till Panetoz Efter solsken. Scenen finns i köket och lillan agerar skrikande förtjust publik. Dansar hellre än bra är det inte så man säger?

Inga Kommentarer
Fredagsbuketter och allahjärtansmys

Fredagsbuketter och allahjärtansmys

Lillan och jag pep ner på stan strax efter lunch och handlade med oss lite godsaker hem från Farfars Pärla, som är en delikatessbutik med ost och charkuterier, inför kvällens fredagsmys tillika allahjärtansdagskväll
Farfars Pärla är så fiffiga att de ordnar en ”helgpåse” där de plockat ihop lite olika ostbitar och dessa tyckte vi passade utmärkt. Skrutten kommer nog bli alldeles salig (hoppas jag i alla fall) över att det fick följa med en smakrik korv också. Detta ska vi snaska på ikväll tänkte jag. Det blir vårt allahjärtansmys.
Med hem fick också följa med lite tulpaner i en underbar lila nyans från blomsterbutiken. Så nu när lillan vilar eftermiddagslur lite så slängde jag ihop några olika fredagsbuketter som placerats ut här hemma. 
Och så börjar solen skina och jag känner hur energin börjar ticka till efter våra sjukstugedagar…

Inga Kommentarer

Vilken dag…

Vilken dag det blev igår…

Det var inte alls meningen att vi skulle hitta den klänningen igår. I och med att vi ändå skulle på bröllopsmässan så hade jag passat på att höra av mig till en butik som jag visste sålde klänningar av märket Lilly.

Vi kunde ju lika gärna prova lite klänningar tänkte jag…

På andra sidan rummet, mitt över de där Lillyklänningarna, hänger klänningarna som är inplastade i stora skyddsplastfodral. De där klänningarna som man själv inte får hänga ner eller packa upp, utan där butikspersonalen mer än gärna hjälper en.

Där hängde den.

Kajan var en utomordentlig påklädningshjälp och bad om en slöja och den känslan som infinner sig då är svår att beskriva.

Ungefär lika svår som att beskriva den känslan som infinner sig när man får en ögonbindel på sig när man kommer tillbaka till hemmet och strax därefter blir ombedd att ta på sig en schlagerstass…

De minuter som jag bytte om på var faktiskt bland de värsta på länge. Jag kände mig nämligen allt annat än fräsch efter en dag på resande fot och detta tillsammans med en liten bebis (och allt vad det innebär).

Det var nästan fullständig panik när jag började tro att det vankades möhippa… Nästan så att det kom fram en liten tår i ögonvrån tillsammans med tankar om ”inte nu…” och Skutten fick utstå många hårda blickar.

När jag kom ner från övervåningen, ombytt och allt, så väntade dock ”bara” Nea. Missförstå mig rätt när jag skriver ”bara Nea” för hon är inte alls bara ”bara” utan så mycket mer, men jag har nog aldrig blivit så glad över att se bara henne och inte ett helt gäng med vänner.

Hon hade ”bara” dukat upp massa trevliga ostar, kex, frukt och liknande och så hade vi en schlagerkväll här hemma för att fira att klänningen var hittad. Vilken överraskning och vilken dag och kväll det blev.

Och vilken lättnadens suck som jag drog när det ändå ”bara” var en hemmakväll som väntade trots schlagerstassen…

Alltså vilka vänner man har…

Inga Kommentarer