Vardag

TGIF

Det känns att det är fredag idag, det är två trötta personer som sitter i Hur nr 24 just nu och slötittar på en film. Jag själv har krypt ner under en filt för första gången denna höst, borde rimligen betyda att det verkligen är höst på riktigt nu.

Här hemma har vi varit riktiga hurtbullar som har spenderat en liten del av fredagskvällen på gymmet. För några veckor sedan hade det snarare varit att vi hade spenderat en del av fredagskvällen på Hemmakväll, väljandes både godis och film. Nu är det istället gym, proteinshake, mat i magen och därefter grönt te. Jag skulle ljuga om jag säger att det är superduperroligt, men effekt får det. 11 veckor kvar…

Nog om det där hurtbullandet nu…

Mellan gäspningarna så försöker vi hålla de där (o)djuren i styr här hemma. Den ena är värre än den andre, konstigt att de aldrig lär sig att ”föräldrarna” är trött på fredagar och behöver gärna lite extra snälla familjemedlemmar. Att de inte sitter där när man kommer hem fromma som små lamm och sedan fortsätter kvällen i samma tema. Kanske till och med äter sin mat i sina matskålar, inte plockar ut det bit för bit, kanske struntar i att leka med vattenskålen så att allt vatten åker ut på golvet för tredje gången idag, eller varför inte struntar i att riva, bita och hoppa på sin matte?

Och där åkte vattenskålen ut för fjärde gången idag… Tålamod är en dygd och kärleken är evig.

Imorgon blir det frukost på Ritz med gänget. Vi försöker få in en tradition av att ha AW på fredagar udda veckor och frukost på Ritz på lördagar jämna veckor – kan väl inte bli annat än förträffligt?

För övrigt så har jag insett att jag inte visat några ”helhetsbilder” på huset, så i helgen ska tid spenderas med att fixa och trixa lite så det blir renpresentabelt här hemma. Därefter kommer bilderna. Skulle vara ännu roligare att leta fram lite gamla bilder så att vi kan jämföra. Gammalt och nytt helt enkelt.

Inga Kommentarer
Sällskap vid datorn och vykort från fina vänner

Sällskap vid datorn och vykort från fina vänner

Finfint sällskap vid datorn i form av de fina (och för tillfället lugna) husdjuren och en semesterhälsning från fina vänner från när de var på Mallorca. Vykort är fantastiskt.  
Inga Kommentarer

Vardagligheter

Skrutten spenderade tidigare ikväll ett långt telefonsamtal gällande försäkringar, hör och häpna, han hade visst fått kontakt med någon vän/bekant som jobbade för ett annat försäkringsbolag än det vi har idag. Skrutten tänkte att vi ska titta lite på våra försäkringar och se om det kan vara värt att byta bolag eller inte.

Egentligen borde jag borde vara häpnad och överväldigad över detta eller i vart fall bara lite glad, för vi har lite olika ansvarsområden i vår lilla familj (allt som hör med papper och siffror faller på mig och saker som hör med praktiskt arbete som byggande eller fix med bilar eller liknande faller på Skrutten) och detta brukar vanligtvis inte alls vara något Skrutten brukar pyssla med.

Problemet var bara… Och detta är ett ganska så tydligt tecken på att man (läs: jag) var/är lite småtrött efter en lång dag idag… Men…

Skrutten hade gjort lite anteckningar samtidigt som han pratade i telefonen, så att han hade lite prisuppgifter att sedan använda sig av.

Men det enda jag såg (och sedan kunde tänka på) var att han hade antecknat sina anteckningar på ett blad som det redan var antecknat på. Nämligen en instruktion till en lek som vi anordnande för några veckor sedan.

För att göra en lång historia kort så agerar vi ibland lekledare på päronens middagssammankomster och just vid det senaste lekledaruppdraget hade vi, istället för att vara personligen närvarande, gjort små ”lekuppdragspåsar” som det det fanns lekinstruktioner, facit, lite lekutrustning, med mera. Och snälla som päronen var så fick vi tillbaka lite av uppdragspåsarna. Kanske så att vi kunde använda dem igen om vi fick tillfälle.

Och nu hade ju Skrutten förstört ett av instruktionsbladen. Det fanns ungefär tre kollegieblock och ungefär 112 andra papper att anteckna på, men just detta skulle ändå letas fram ur ett kuvert som tillhör lekarna att antecknas på.

Nu skulle man ju kunna hoppas att man tänkte förnuftigt och i stundens ”allvar” förstod att detta inte alls spelade någon roll. Skulle man behöva använda den där instruktionen igen så är det väl bara att skriva om den igen.

Men nej… Istället, på grund av trötthet och kanske en smula aggression med hänsyn till dag 2 på Hälsoracet och allt vad det innebär, så kommer allting ut. Någonstans när Skrutten försöker bedyra att han kan tipexa över hans kladdiga siffror på pappret, när han till och med säger att han kan skriva om den eller när han säger att han kan klistra på ett papper till bak på så att det inte syns längre, ungefär borde man inse att man just för tillfället för en alldeles förträffligt onödig diskussion.

Istället så börjar man ångra sig inombords. Självfallet visar man inte det utåt dock, nej nej inte brista på pokerfacet, man fortsätter istället föra en diskussion om det där pappret som om det var det viktigaste och heligaste pappret i sitt liv som förstörts. Samtidigt som man inser att ju längre man tar diskussionen desto längre trampar man ner i klaveret.

Inga Kommentarer