Vardag

Väskorna packade och ett återupplivningsförsök

Väskorna packade och ett återupplivningsförsök

God morgon för första gången på väldigt länge!

Det gick ju sådär med mitt återupplivningsförsök här inne sist. Det blev mer av en konstgjord andning som inte gav effekt.

Varför det varit lite tyst här? Det har helt enkelt varit för mycket den senaste tiden, kanske till och med det sista halvåret.

Jag har jobbat väldigt mycket, barnen har haft åkommor som bara löst av varandra (till slut hade de varit sjuka så mycket att vi köpte en ångtvätt som vi sanerade hemmet med VARJE dag) och de har också varit inne i en fas där de inte somnat på kvällarna, detta och mycket annat – vi har helt enkelt inte fått ihop det.

Ni som följt mig länge vet att jag tycker att det viktigaste är att få till en bra vardag och har alltid uppskattat just vardagen. Men tyvärr inte riktigt den senaste tiden.

Att jag sedan fick magkatarr var bara som grädde på moset…

Men(!) nu har vi inlett semestern, totalt isolerat oss i några dagar, njutit av att fixa hemma och jag känner att vi snart är tillbaka.

Detta inleddes redan lite innan semestern men faktum är att vi inte använder årets semester till att släppa alla rutiner och go bananas, såsom det kanske kan vara under sommartid annars, utan istället tvärtom. Vi använder semestern till att sätta alla rutiner.

Aldrig har vi hållit så noggrant på sov-, mat- och träningsrutiner som de senaste dagarna. Just för att detta ska sitta sedan när vardagen rullar igång igen i augusti.

Så kanske vi kan vända denna trenden?

Med detta sagt så packade vi väskorna igårkväll och beger oss idag på en överraskningsutflykt till Astrid Lindgrens Värld. Tjejerna vet fortfarande inte vart vi är påväg och det är ungefär hur kul som helst.

Förra året var första gången vi åkte hit och om det besöket kan ni läsa HÄR. Det är inte riktigt samma värme i år, istället har vi en hel väska med regnkläder i beredskap, men vi håller alla tummar vi har för att det i alla fall är uppehåll.

1 Kommentar
Det jag inte berättade igår…

Det jag inte berättade igår…

…var att jag satt på ett tåg och skrev. Jag var, hemligt, påväg till Västerås och The Steam Hotel där vi skulle samlas ett gäng tjejer och ha möhippa för Anna.

Anna är en av mina nära ”Uppsala-kompisar” som jag lärde känna när vi hamnade i samma klass första terminen på universitetet. Som nu är 15 år(!) sedan.

Vi klickade när hon stegade fram och drog en rolig historia som jag, och hon, fullständigt bröt samman av skratt över – medan inte en enda annan skrattade.

Sedan följde fem år av pluggande, utekvällar, livet och sista året där vi delade studentlägenhet.

Jag fick äran att dela rum med Anna och här sov vi gott inatt efter en något sen kväll som slutade med några varv rundpingis i hotellet lobby.

(De hade alltså pingisbord där, så det var således meningen, inte så att vi spårade ur och spontanade ihop pingismöjligheter…)

Ett stycke fint badrum. Kanske mer exakt duschrum, men jag säger alltid badrum av någon anledning…

Anna hade fått göra lite uppdrag under dagen och till sist rövades hon bort från Stockholm med destination Västerås. Där väntade vi, Anna fick ansiktsbehandling på spa:t och sedan möttes vi alla upp för middag på The Chamberlin.

Förrätt med mozzarella, broccoli, gröna tomater, någon örtolja och hackade jordnötter.

Varmrätt med vit OCH grön sparris (perfekt kokta!) och en risottto gjord på… kan det vara svarta bönor och några linser? Glömde fråga och trodde att jag skulle kunna hitta den på menyn nu i efterhand, men tyvärr inte. SÅ gott var det i alla fall och jag vill hemskt gärna försöka mig på en kopia i hemmaköket.

När maten landat i magen och Anna fått öppna presenter från oss alla och gissa vem som gett vad så åkte middagskläderna av och baddräkt och morgonrock på.

Hur mysigt är det inte att strosa runt i de där spa-hotellens morgonrockar och tofflor?

Vi åkte upp till sjunde våningen och återvände till spa:t för ett dopp i poolen. Ingen jobbig utsikt alls.

Efter pooldoppandet kom en barrunda och sedan rundpingiset innan det var dags att säga godnatt runt 02-snåret (gah!).

Jag vaknade redan klockan 06 eftersom den enda gången jag är morgonpigg är när jag ska resa någonstans – p g a är nervös att jag ska försova mig och missa tåg.

Jag lyckades i vart fall somna om en liten stund och sedan blev det hotellfrukost. Lovade mig själv att äta en sådan här frukost varje semestermorgon – fröknäcke med färskost, en liten bit lax och citron, machesallad, groddar och tomat + en bit brie och sedan havregurt med fruktbitar, solrosfrön, pumpakärnor, kokosflakes och hallonsylt. Hej och hå så gott!

Och – havremjölken till kaffet är inte dålig, även om kaffet ser lite delat ut, jag var så hungrig bara så jag fotade exakt en sekund efter att jag hällt i mjölken.

Denna frukost hade man väl kunnat stå ut med varje sommarmorgon?

Nu har jag ”bara” en timmes tågresa och sedan är jag hemma igen. Det är helt vansinnigt hur hemmakär jag blivit på sistone. Jag lämnar ogärna familjen och efter att ha varit borta ett dygn så känns det som att hjärtat fullkomligt skriker efter dem.

1 Kommentar
Välkommen hem till oss Loppan och Doris

Välkommen hem till oss Loppan och Doris

Välkommen hem till oss och säg hej till vår två små nya älsklingar som vi hämtade hem till oss i måndags – Loppan och Doris.

De är hermelinkaniner och är (till 99% säkerhet) två små damer och vi är helt kära. Stora loppan, alltså vår stora loppa (ok, nu inser jag att det är lite krångligt att vi har valt samma namn till en av kaninerna som vi har som smeknamn på tjejerna…) har önskat sig kaniner länge och i början av året tog vi familjebeslut på att vi skulle bli med kaniner.

Jag erkänner att jag i början var lite tveksam till det här med kaniner. Alltifrån tankar om ”vad göööör man egentligen med kaniner?” till det här med att hålla djur i bur. Det senare har vi försökt göra så bra vi bara kan med att, om ni kikar bak i bilden och under trädkojan, så har vi inhägnat hela vägen undertill och där kommer de få ha sin ”gård”. Intill detta kommer de få en stor bur där deras lilla hus kommer att vara. Plus att vår plan är att de ska få lov att vara ute i hela trädgården, tillsammans med oss, varje dag.

Nu hade jag tänkt berätta vem som är Loppan och vem som är Doris men det är faktiskt nästan hela omöjligt att se skillnad på dem. På bilderna här ovan ser den ena av dem något gråare ut i pälsen, men det syns knappt i verkligheten.

Dock är de, gulligt nog, lite mer olika i temperament. Vilket gör att när vi leker och gosar med dem så ser vi vem som är vem. Doris är lite lugnare och mer försiktigt, Loppan är totalvild och den som gärna rymmer och vill utforska hela trädgården redan nu.

Snabba som tusan är de också kan jag meddela.

Och hela familjen är så kära i dem. Alla ”vad göööör man egentligen med en kanin”-tankar är bortblåsta och de är ju bara ett sådant fint tillskott till vår lilla familj.

Tjejerna pysslar om dem så mycket varje dag – städar, byter mat, lägger in halm, byter vatten, gosar och så vidare – och dessa små är de första de tänker på när de vaknar och de längtar hem till dem efter förskolan.

Nu återstår bara att få vår hund Strössel att tycka om dem lika mycket. Eller ok, tycker om dem gör hon – men kanske lite för mycket. Lite så där så att hon gärna vill käka upp dem. Än så länge har vi fått hålla henne på behörigt avstånd eftersom de är så små och även om Strössel bara skulle vilja leka med dem så är de ju så omtåliga.

Nu ska vi studsa igång dagen här!

1 Kommentar