En onsdag mitt i livet
Efter ännu en natt på soffan, dit Juni så gärna vill när hon vaknar orolig på natten, stack Andreas fram huvudet och berättade att Juni fortfarande har feber.
Jag klev upp, hällde upp en kopp kaffe och började sedan skicka meddelande om vab till allt från förskola till mitt jobb, la in autosvar och styrde upp logistiken kring hur stora loppan skulle tas till och från skola. Andreas har styrt allt enligt precis samma premisser nu både måndag och tisdag.
Vinkade hej då till stora loppan och önskade henne en riktigt rolig dag i skolan, fyllde på kaffekoppen och kände på en brännhet treårig panna, kröp ner bredvid och lyssnade på alla lämningar som skedde på förskolan som är vår granne.
Snurrade in en sväng på sociala medier och strukturerade sedan upp dagen. Ska försöka kombinera vabbandet med en deadline, packning inför Stockholm imorgon och så första föräldramötet på Altheas skola ikväll.
Det är en underdrift att säga att det har varit mycket senaste tiden men det som har varit mycket har varit SÅ roligt. Liiiiiiite ser jag dock fram emot mitten på oktober då jag kan bocka av en av de två stora sakerna. Mest för att det ska lugna ner sig litegrann.
Nu ska jag se om jag vågar gå och göra en tallrik gröt utan att köksskramlandet gör att lilla loppan vaknar. Hon behöver nog all vila hon kan få för att bli av med de där febergraderna.
Sedan ska jag ligga tätt tätt intill henne, spana på hennes långa ögonfransar och hålla koll på temperaturen.
Ser ni förresten loppans ”lilla” gosedjur? Giraffen (från HM Home) fick hon av sin storasyster förra gången hon var krasslig. Det jag inte riktigt tänkte på då var att barn tenderar att vilja ha med sig sina gosedjur, till förskola och så, och en giraff av modell stor blir anings stökigt att bära med sig. Efter ett tag.
1 Kommentar