ballong

En allahjärtansvecka kanske?

En allahjärtansvecka kanske?

Imorgon är det allahjärtandag och vi har smygstartat redan idag med att blåsa upp ballonger. Superfestligt tyckte mest den stora loppan medan den mindre tyckte det lät lite stökigt när den stora roséguldiga saken prasslade.

Jag har faktiskt funderat ut att vi nog allt kör allahjärtanstema hela veckan – en dag känns helt enkelt inte tillräckligt.

Och alla våra vanliga måndagsplaner är avblåsta eftersom den stora loppan hostat en del under natten. Så när hon också visade sig lite lite varm under den tidiga morgonen gick min och makens telefon varma med att ställa in städning, förskola och babysim.

Nu verkar hon ändå helt ok, men jag tar mycket hellre en lugn dag i ”onödan” i dessa vab-tider. Både för vår och för andras skull.

Nu har jag precis pussat och gungat den lilla loppan till sömns och då tänkte jag passa på att kavla upp ärmarna och ta till en storstädning själv. Allt är ju förberett för städning här hemma och det är en sådan härlig start på veckan att ha ett rent hem.

Och sedan tänkte vi ta till lite bakning här hemma, tror allt att vi ska fortsätta på allahjärtans-temat och baka om maräng-klubborna som gjordes förra året (de finns på min Instagram, scrolla ner en bit hos mig på @husnr24).

Inga Kommentarer
Och så blev hon sex månader…

Och så blev hon sex månader…

imageimageimage

Ett halvt år. Det är precis som jag sagt innan – en del av mig tänker att det inte är riktigt klokt att ett halvt år har susat förbi så här, jag minns ju hur jag satt och sa förra julen att ”tänk efter nästa jul då har vi en sexmånaders bebis” och hade så svårt att ens ta in den tanken. Nu är den tiden här.

Sedan samtidigt så känns det som en halv evighet sedan jag var  gravid. Då kan jag plötsligt inte förstå att det bara var för sex månader sedan.

Hon är i alla fall en charmig dam vår lilla tjej. Hon började sin dag med att få öronen undersökta (två öroninflammationer har gjort att lite vatten samlats vid trumhinnan) och charmade både läkare, sjuksköterska och andra patienter på sjukhuset med sitt leende. Hon har en vilja av stål, är ivrig och kastar sig över nya saker, det ska gärna hända massor av saker och hon trivs bäst när hon blir buren och får titta och undersöka saker eller när det mycket folk och ståhej runtomkring.

Hon är lik sin pappa men får nog mina blåa ögon, snurrar sedan en tid tillbaka obehindrat runt omkring och har så smått börjat ta sig runt genom att åla sin omkring på magen, två små tänder kikade fram när hon bara var 4,5 månad och den stora favoriten bland leksakerna är allt som prasslar.

Vår bebis helt enkelt.

 

Inga Kommentarer